Skridskoåkning vs bröstsim

SKRIDSKOÅKNING vs BRÖSTSIM

Varför är det sådan stor skillnad på

inlärningshastigheten?

All hockey går fortare och fortare. Det är inte bara passningsspelet som går fortare, vi åker fortare också. Jag vill med denna sida skapa en tanke hos läsarna. Att vi förmodligen kan lära våra ungdomar en korrekt skridskoåkning, på ett effektivare sätt och kortare tid än vad som görs idag. Men då måste vi tänka till och göra rätt analys. 
IMC metoden är idag den effektivaste metoden att lära sig simma med. Men fler idrotter bör applicera samma metod ochg dra nytta av den erfarenhet som vi kan har.


Hockeyträning idag


Skridskoåkning har ett rykte om sig att vara en oerhört svår rörelse att träna in. 


- Vissa har det och andra inte får man ofta höra. Men varför är det så? 
Jag tror det är för att inom hockeyn blandar många sina skridskoövningar hej vilt utan större tanke. Upprepningen är minimal.

Det vi gör är att skapa ett kaos som hjärnan inte hinner med att sortera. Signalerna kan omöjligt gå fram till den recessiva muskeln. Vi automatiserar inget. För att göra en liknelse. Vi jonglerar med med tio motorsågar samtidigt. Det vi inte kan göra i vår skridskoträning är att blanda massor med övningar och glöma bort upprepningen. Det är när upprepningen sker på detaljnivår som automatiseringen går fort. 
Måste tillägga också att IMC metoden största syfte är att skapa möjligheter för de ca 85% elever, där korrekta rörelser inte kommer helt  naturligt. Men dom spelarna glöms ofta bort. Eller så är dom där för att fylla ut träningarna, tycks många tycka.


Tänk om vi skulle arbeta systematiskt med alla moment i ishockeyn. Kanske 30 minuter/pass.

Då menar jag:

  • 'Skjuta
  • Åka
  • Passa
  • Dribbla

Vad skulle vi haft för utveckling då?

Vad är skillnanden på ett skridskoskär och bentag?


Ett bröstsimsbentag består i princip av tre rörelser. Ett skridskoskär består av två rörelser - böj på knäna, räta ut knäna. Visst det är några viktiga vinklar som vi måste ha koll på. Men så är det i bröstsimmet också. Om du inte vinklar fotbladet på rätt sätt så tar du dig inte framåt i vattnet. Hur kan det komma sig att det skiljer sig så mycket på inlärningen på dessa moment ?


En anledning kan vara att inom simningen tränas bentaget individuellt och isolerat vid varje träningstillfälle. Även när man kan simma så fortsätter man att träna bentaget isolerat. Man tränar dessa tre rörelser vid varje tillfälle och så länge man går i simskola/träningsgrupp. Till och med de som är elitsimmare tränar bentagen isolerat. Det är därför man har svårt att se skillnaden på olika bentag från elev till elev. Alla gör rätt. I all fall strävar vi mot ett perfekt rörelseschema.

Men inom hockeyn pratar man om att det är hans/hennes “stil”, som att det inte går att påverka. Där är den stora skillnaden.

 

Vad ska vi titta på?


Skridskoåkningen är generellt en väldigt dynamisk rörelse. Det betyder att man kan inte sätta på allt tryck hela tiden. Man måste alltså lära sig när man ska trycka på fullt. Sen är det också viktigt att lära sig vilka keypoints som krävs för att man ta sig från A till B på det snabbaste sättet. Det är inte helt enkelt. Men med lite hjälp så är skridskoskäret relativt enkelt men med många nyanser.



Mer rätt än fel


Om vi nu vet hur det ska se ut. Då måste vi kopiera rätt rörelse och upprepa den om och om igen. Men bara om det utförs rätt. Gör vi den fel. Då automatiseras fel rörelse. Då är allt bortkastat. Vi kan inte heller göra det en gång i veckan. Utan vi måste göra det flera gånger i veckan. Helst sju gånger i veckan i ett par veckor. Då börjar vi närma oss en automatisering. Men vilken övning utför rätt skär i sin minimalistiska form? Alltså om vi skalar bort allt onödigt. På det sättet ger vi  hjärnan utrymme att koncentrera sig på en eller ett par muskler.  Det är lösningen på problemet.



Skicka gärna in några kommentarer på artikeln till



Telefon: 070-1917637

Sports OverDrive, Regelv 3

892 41 Domsjö   Sweden

Copyright @ All Rights Reserved